Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
intu·it·ion·en●förmåga till omedelbar uppfattning eller bedömning
utan (medveten) tillgång till alla fakta; ofta i mots. till logiskt resonerande förmåga
psykol.JFRcohyponyminstinkt
arbeta på intuitionhon anade med barnets intuition att allt inte stod rätt till mellan föräldrarnasedan 1850av fra. intuition med samma betydelse; till lat. intue´ri ’se på, beskåda’