Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inträngde inträngt, pres. intränger
in|träng·er●vanligen lös förb., setränga 1
med våld eller ansträngning bana sig väg in
i ngt
komm.mil.fienden inträngde i de norra delarna av landet○äv. bildligtskaffa sig djupare kännedom om ngt
intränga i den indiska filosofinintränga (i ngt)sedan 1509brev från rikets råd till det danska riksrådet (Sveriges traktater)fornsv. inthrängia
Subst.:inträngande,
vbid2-196521inträngning;
intrång