Svensk ordbok 2009, webbversion
in
`
trumfa
verb
~de ~t
in|trumf·ar
●
ofta lös förb., se
trumfa in
kraftfullt och slutgiltigt inpränta
komm.
intrumfa ngt/SATS (hos/i ngn)
sedan 1896
Subst.:
vbid1-196457
intrumfande
,
vbid2-196457
intrumfning