Svensk ordbok 2009, webbversion
intra`da
[-tra´-el.-tra`-]
substantiv ~n intrador
in·trad·an●typ av instrumentalt inledningsstycke
vanligen av pompös karaktär, spelat t.ex. vid förnäma personers entréer; särsk. under barocken
musiksedan 1634via ita. av lat. intra´ta ’ingång’