Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
inter·vju·er●utfrågning i samtalsform av en person
t.ex. för tidningsartikel el. radioprogram
arb.m-med.intervjuuttalandetidningsintervjuen öppenhjärtig intervjuen exklusiv intervjuen direktsänd intervju med statsminsternge en intervjuställa upp på en intervjufå en intervju med ngngöra en intervju med ngn○äv. allmännareutfrågning
i undersökande syfte, t.ex. i syfte att fastställa ngns personliga egenskaper
intervjuundersökninganställningsintervjude mest meriterade bland de sökande blir kallade till intervjuen intervju (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1883av eng. interview med samma betydelse; till fra. s’entrevoir ’mötas’