Svensk ordbok 2009, webbversion

intervju´ substantiv ~n ~er inter·vju·er●ut­frågning i samtalsform av en person t.ex. för tidnings­artikel el. radio­program arb.m-med.intervjuuttalandetidningsintervjuen öppen­hjärtig intervjuen exklusiv intervjuen direkt­sänd intervju med statsminsternge en intervjuställa upp på en intervjufå en intervju med ngngöra en intervju med ngn○äv. all­männareut­frågning i under­sökande syfte, t.ex. i syfte att fast­ställa ngns personliga egenskaper intervjuundersökninganställningsintervjude mest meriterade bland de sökande blir kallade till intervjuen intervju (med ngn) (om ngt/SATS)sedan 1883av eng. interview med samma betydelse; till fra. s’entrevoir ’mötas’