Svensk ordbok 2009, webbversion

intervene´ra verb ~de ~t inter·ven·er·ar1gripa in som mellan­kommande part i på­gående konflikt e.d.; vanligen med makt­medel, spec. mil. mil.pol.stor­makten hotade att intervenera i konflikten○spec.gripa in för att medla intervenera (i ngt)sedan 1837av lat. interveni´re ’komma emellan’ 2del­ta i rätte­gång om person som inte själv är part jur.intervenera (i ngt)sedan 1922Subst.:vbid1-196218intervenerande, vbid2-196218intervenering; intervention