Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
inter·ven·er·ar1gripa in som mellankommande part
i pågående konflikt e.d.; vanligen med maktmedel, spec. mil.
mil.pol.stormakten hotade att intervenera i konflikten○spec.gripa in för att medla
intervenera (i ngt)sedan 1837av lat. interveni´re ’komma emellan’
2delta i rättegång
om person som inte själv är part
jur.intervenera (i ngt)sedan 1922Subst.:vbid1-196218intervenerande,
vbid2-196218intervenering;
intervention