Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
inter·jekt·ion·en●typ av ord som utgör spontant uttryck för känslor
särsk. affekter
språkvet.SYN.synonymutropsord
till interjektionerna räknas bl.a. ”aj”, ”fy”, ”usch” och många svordomarsedan 1801av lat. interjec´tio, eg. ’mellanord’, till interjic´ere ’kasta emellan’