Svensk ordbok 2009, webbversion

interjektion [-∫o´n] substantiv ~en ~er inter·jekt·ion·en●typ av ord som ut­gör spontant ut­tryck för känslor särsk. affekter språkvet.SYN.synonymutropsord till interjektionerna räknas bl.a. ”aj”, ”fy”, ”usch” och många svordomarsedan 1801av lat. interjec´tio, eg. ’mellanord’, till interjic´ere ’kasta emellan’