Svensk ordbok 2009, webbversion

intendentu´r substantiv ~en ~er in·tend·ent·ur·en●en (militär) intendents verksamhets­område om­fattande an­skaffning, vård och tillhanda­hållande av livs­medel, driv­medel, bränsle o.d. samh.○äv. om mot­svarande lokal el. förrådgå till intendenturen och hämta säng­linne○äv. all­männareuniversitetets intendentursedan 1868