Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
integr·itet·en1rätt att ha en egen sfär som är skyddad mot intrång
mest betr. abstrakta områden som önskas skyddade mot åtgärder el. insyn, särsk. från myndighet
samh.legitimationstvång och andra ingrepp i hans integritetsamkörning av dataregister anses av många vara ett hot mot den personliga integriteten○ibl. mera konkret i fråga om staterstormakterna garanterade landets territoriella integritetsedan 1820av lat. integ´ritas ’oskadat tillstånd; hederlighet’, till in´teger ’hel; ofördärvad; hederlig’
2förmåga att handla rättrådigt
oberoende av yttre påtryckningar o.d.
psykol.han har för mycket integritet för att inlåta sig på skattefiffel○spec. i konstnärliga sammanhanghon tillät inte uppdragsgivarna att inkräkta på hennes konstnärliga integritetsedan 1843