Svensk ordbok 2009, webbversion

integrite´t substantiv ~en integr·itet·en1rätt att ha en egen sfär som är skyddad mot in­trång mest betr. abstrakta om­råden som önskas skyddade mot åt­gärder el. in­syn, särsk. från myndighet samh.legitimationstvång och an­dra in­grepp i hans integritetsam­körning av data­register an­ses av många vara ett hot mot den personliga integriteten○ibl. mera konkret i fråga om staterstor­makterna garanterade landets territoriella integritetsedan 1820av lat. integ´ritas ’o­skadat till­stånd; hederlighet’, till in´teger ’hel; o­fördärvad; hederlig’ 2förmåga att handla rätt­rådigt o­beroende av yttre på­tryckningar o.d. psykol.han har för mycket integritet för att in­låta sig på skatte­fiffel○spec. i konstnärliga samman­hanghon tillät inte uppdrags­givarna att in­kräkta på hennes konstnärliga integritetsedan 1843