Svensk ordbok 2009, webbversion
verb instämde instämt, pres. instämmer
in|stämm·er1äv. lös förb., sestämma in 2
uttrycka samma åsikt
som ngn annan
komm.han instämde med den föregående talaren○äv.ansluta sig
till viss åsikt e.d.
hon instämde i berömmetinstämma (med ngn) (i ngt/SATS)sedan 1660till 1stämma; jfr fornsv. instämna ’inkalla’
2äv. lös förb., sestämma in 3
låta kalla
inför rätta e.d.
jur.komm.hon instämdes som vittneinstämma ngn (som ngn)sedan 1603till 2stämma 4
Subst.:instämmande,
vbid2-891139instämning (till 2)