Svensk ordbok 2009, webbversion

in`stämma verb instämde instämt, pres. instämmer in|­stämm·er1äv. lös förb., sestämma in 2 ut­trycka samma å­sikt som ngn annan komm.han instämde med den före­gående talaren○äv.an­sluta sig till viss å­sikt e.d. hon instämde i berömmetinstämma (med ngn) (i ngt/SATS)sedan 1660till 1stämma; jfr fornsv. instämna ’in­kalla’ 2äv. lös förb., sestämma in 3 låta kalla in­för rätta e.d. jur.komm.hon instämdes som vittneinstämma ngn (som ngn)sedan 1603till 2stämma 4 Subst.:instämmande, vbid2-891139instämning (till 2)