Svensk ordbok 2009, webbversion

in`ställelse substantiv ~n ~r in|­ställ·els·en1av­slutning i för­tid av viss verksamhet som planerats fort­sätta af.arb.JFRcohyponyminställa 1 arbetsinställelsebetalningsinställelse○ngn gång äv.stoppande av förverkligande inställelse av samman­trädetinställelse (av ngt)sedan 18472det att in­ställa sig vanligen på an­modan från myndighet el. över­ordnad samh.inställelsedaginställelseorderinställelse till militär­tjänstinställelse (av ngn) (till ngt)sedan 1791