Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inställde inställt, pres. inställer
in|ställ·er1ofta lös förb., seställa in 2
stoppa förverkligande av
planerad aktivitet e.d.
af.JFRcohyponyminhibera
föreställningen inställdes på grund av sjukdom○äv. med avs. på ngt redan påbörjatupphöra med
företaget inställde betalningarnafientligheterna inställdes efter en tidinställa ngtsedan 1612efter ty. einstellen med samma betydelse; se 1in och ställa
2vanligen lös förb., seställa in 1
manövrera (instrument e.d.) till lämpligt läge
af.instr.JFRcohyponymjustera 1cohyponymrikta 1
kameran var inställd på bländare 8○äv. bildligtmed prep.på
rikta in mot visst mål
hon har siktet inställt på olympiadeninställa ngt (på ngt)sedan 17723få att infinna sig
formellt; mindre brukl.samh.han inställdes till förhörinställa ngn (till ngt)sedan 1620Subst.:vbid1-195628inställande,
inställning (till 2);
inställelse (till 1)