Svensk ordbok 2009, webbversion

in`ställa verb inställde inställt, pres. inställer in|­ställ·er1ofta lös förb., seställa in 2 stoppa förverkligande av planerad aktivitet e.d. af.JFRcohyponyminhibera före­ställningen inställdes på grund av sjukdom○äv. med avs. på ngt redan på­börjatupp­höra med före­taget inställde betalningarnafientligheterna inställdes efter en tidinställa ngtsedan 1612efter ty. einstellen med samma betydelse; se 1in och ställa 2vanligen lös förb., seställa in 1 manövrera (instrument e.d.) till lämpligt läge af.instr.JFRcohyponymjustera 1cohyponymrikta 1 kameran var inställd på bländare 8○äv. bildligtmed prep.på rikta in mot visst mål hon har siktet inställt på olympiadeninställa ngt (på ngt)sedan 17723få att in­finna sig formellt; mindre brukl.samh.han inställdes till förhörinställa ngn (till ngt)sedan 1620Subst.:vbid1-195628inställande, inställning (till 2); inställelse (till 1)