Svensk ordbok 2009, webbversion
in
`
stunda
verb
~de ~t
in|stund·ar
●
vanligen pres. part.
vara nära förestående
tid.
den instundande julen
instunda
sedan trol. mitten av 1400-talet
Ars moriendi (Schück)
fornsv.
instunda
; jfr
stunda