Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus el. neutr.
in·stru·ment·al·is●ett kasus (i vissa språk) som i sin huvudanvändning anger verktyget eller redskapet för verbhandlingen
förekommande bl.a. i många slaviska språk, t.ex. ryska
språkvet.sedan 1846till lat. instrumen´tum ’verktyg’; jfr instrument