Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
in·strukt·ör·en●person som (yrkesmässigt) lämnar instruktion
ofta för uppträning av avancerade färdigheter
pedag.yrk.idrottsinstruktörsceninstruktörungdomsinstruktörlandets armé tränas av utländska instruktörersedan 1836av fra. instructeur med samma betydelse; till instruera