Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
in·spekt·or·er●person som utövar viss tillsyn
över institution e.d.; vanligen som förtroendeuppdrag
delvis histor.pedag.yrk.Värmlands nations inspektor, professor NNsedan 1670
substantiv ~en ~er
in·spekt·or·er●ofta i sammansättn.
(titel för) person som yrkesmässigt har uppsyn över viss verksamhet
yrk.JFRcohyponymuppsyningsmancohyponymförvaltare
stationsinspektorsedan 1635