Svensk ordbok 2009, webbversion

in`skriva verb inskrev inskrivit inskriven inskrivna, pres. inskriver in|­skriv·er1vanligen lös förb., seskriva in 2 föra in (ngn) i förteckning som bekräftelse på an­tagning t.ex. till ut­bildning pedag.samh.behörighet att inskrivas vid universitetinskriva ngn (i/på/vid ngt)sedan 1520-taletJungfru Marie Psaltarefornsv. in­skriva 2vanligen lös förb., seskriva in 1 föra in som till­kommande del i dokument e.d. jur.en undantagsklausul inskrevs i författningeninskriva ngt i ngtsedan 1405öppet brev utfärdat av Nils Knutsson med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. in­skriva 3äv. lös förb., seskriva in 3 rita in (geometrisk figur av största möjliga om­fång) i en geometrisk figur mat.inskriva en cirkel i en triangelinskriva ngt i ngtsedan 1727Subst.:vbid1-195104inskrivande, inskrivning