Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|räkn·ar●ofta lös förb., seräkna 3
låta ingå
i viss grupp; vanligen i samband med beräkning
af.vi är tio stycken med mig själv inräknad○spec. i ekonomiska sammanhang; i perf. part. ofta med funktion av ett slags prep.100 kr, momsen inräknad500 kr, inräknat momsinräkna ngn/ngt (i ngt), inräkna ngn/ngt (bland ngra)sedan 1489Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. inräkna
Subst.:vbid1-194866inräknande,
inräkning