Svensk ordbok 2009, webbversion

in`rikta verb ~de ~t in|­rikt·ar●äv. lös förb., serikta 1 sätta (verk­tyg, instrument e.d.) i läge för att verka i viss riktning NollJFRcohyponymorientera 1 inrikta kikaren mot bergs­toppen○ofta med avs. på verksamhetkoncentrera på viss upp­gift e.d. partiets strävan inriktades på att skapa ett rätt­visare sam­hälleinrikta ngt mot/på ngn/ngt, inrikta ngt på att+V/SATSsedan 1713Subst.:vbid1-194800inriktande, inriktning