Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|prägl·ar●äv. lös förb., seprägla 1
fästa i minnet
el. i beteendemönstret
psykol.hon läste texten igen och inpräglade namnen (i minnet)skuldkänslorna sitter djupt inpräglade hos henneinprägla ngt/SATS (hos ngn), inprägla ngt (i ngt)sedan 1737Subst.:vbid1-194689inpräglande,
vbid2-194689inprägling