Svensk ordbok 2009, webbversion

in`prägla verb ~de ~t in|­prägl·ar●äv. lös förb., seprägla 1 fästa i minnet el. i beteende­mönstret psykol.hon läste texten i­gen och inpräglade namnen (i minnet)skuld­känslorna sitter djupt inpräglade hos henneinprägla ngt/SATS (hos ngn), inprägla ngt (i ngt)sedan 1737Subst.:vbid1-194689inpräglande, vbid2-194689inprägling