Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|plant·er·ar●ofta lös förb., seplantera
få (djur eller växt) att leva eller växa i
ny miljö
af.bot.zool.insjöar med inplanterad lax○äv. bildligthon inplanterade tidigt ett litterärt intresse hos soneninplantera ngt (ngnstans)sedan 1579Subst.:vbid1-194655inplanterande,
vbid2-194655inplantering