Svensk ordbok 2009, webbversion

in`plantera verb ~de ~t in|­plant·er·ar●ofta lös förb., seplantera få (djur eller växt) att leva eller växa i ny miljö af.bot.zool.in­sjöar med inplanterad lax○äv. bildligthon inplanterade tidigt ett litterärt intresse hos soneninplantera ngt (ngnstans)sedan 1579Subst.:vbid1-194655inplanterande, vbid2-194655inplantering