Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·nov·at·ion·en●(införande av) teknisk nyhet
vanligen betraktad som ett framsteg
af.tekn.JFRcohyponymnovation
innovationsföretagtrafikbullret kräver anläggningstekniska innovationer○äv. om nyhet av annat slag, t.ex. kulturelltde språkliga innovationerna i hennes nya diktsamlingsedan 1696av lat. innova´tio ’förnyelse’; jfr novation