Svensk ordbok 2009, webbversion

innovation [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·nov·at·ion·en●(in­förande av) teknisk nyhet vanligen betraktad som ett fram­steg af.tekn.JFRcohyponymnovation innovationsföretagtrafik­bullret kräver anläggnings­tekniska innovationer○äv. om nyhet av annat slag, t.ex. kulturelltde språkliga innovationerna i hennes nya dikt­samlingsedan 1696av lat. innova´tio ’förnyelse’; jfr novation