Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. innevånarn, plur. ~, best. plur. innevånarna
inne|vån·ar·en●invånare
land.samh.yrk.en innevånare (i/på ngt)sedan 1498brev från Erik Johansson i Stockholm till Svante Nilsson (Grönblad)fornsv. innevanare; jfr invånare