Svensk ordbok 2009, webbversion

inn`evånare substantiv ~n äv. vard. innevånarn, plur. ~, best. plur. innevånarna inne|­vån·ar·en●in­vånare land.samh.yrk.en innevånare (i/på ngt)sedan 1498brev från Erik Johansson i Stockholm till Svante Nilsson (Grönblad)fornsv. innevanare; jfr invånare