Svensk ordbok 2009, webbversion
inn
`
ebyggare
substantiv
~n
äv. vard.
innebyggarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
innebyggarna
inne|bygg·ar·en
●
inbyggare
land.
samh.
yrk.
sedan 1442
Privilegie- och skyddsbref för Vadstena kloster
fornsv.
innebyggiare