Svensk ordbok 2009, webbversion
in
`
kvartering
substantiv
~en ~ar
in|kvart·er·ing·en
●
(det att skaffa) tillfällig bostad
mil.
serv.
○
äv. om inkvarterad person
deras inkvartering klagade på störande ljud
inkvartering (av ngn) (ngnstans)
sedan 1557