Svensk ordbok 2009, webbversion

in`kräva verb inkrävde inkrävt, pres. inkräver in|­kräv·er●vanligen lös förb., sekräva in in­fordra samh.inkräva ngt (från ngn/ngt)sedan 1487Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. inkräfia Subst.:vbid1-193845inkrävande, vbid2-193845inkrävning