Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inkrävde inkrävt, pres. inkräver
in|kräv·er●vanligen lös förb., sekräva in
infordra
samh.inkräva ngt (från ngn/ngt)sedan 1487Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. inkräfia
Subst.:vbid1-193845inkrävande,
vbid2-193845inkrävning