Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. inkräktarn, plur. ~, best. plur. inkräktarna
in|kräkt·ar·en●person som otillbörligt tagit sig in på ngn annans område
jur.yrk.JFRcohyponyminträngling
○i plur. ofta om inträngande armé e.d.bondearmén lyckades driva tillbaka de främmande inkräktarnasedan 1734