Svensk ordbok 2009, webbversion

in`kräktare substantiv ~n äv. vard. inkräktarn, plur. ~, best. plur. inkräktarna in|­kräkt·ar·en●person som o­tillbörligt tagit sig in på ngn annans om­råde jur.yrk.JFRcohyponyminträngling ○i plur. ofta om in­trängande armé e.d.bonde­armén lyckades driva till­baka de främmande inkräktarnasedan 1734