Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·krust·at·ion·en1intorkad pålagring, sårskorpa o.d. på vävnader
med.○äv.saltinlagring i vävnader
sedan 1834till lat. incrusta´re ’överdra med en skorpa av ngt’; jfr krusta, krustad
2en dekorationsteknik som innebär att ett mönster läggs in i en bottenyta av annan färg eller annat material
konstvet.JFRcohyponymintarsia
○äv. om mönstret, prydnaden etc. som fälls inen silverdosa med inkrustationer i elfenbensedan 1885