Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|koppl·ar1ofta lös förb., sekoppla 2
sätta i direkt förbindelse
med ngn större helhet el. ngt system, mekaniskt el. elektriskt
eltekn.ytterligare två vagnar inkopplades i tågettelefonen är inte inkopplad ännuinkoppla ngtsedan 18752ofta lös förb., sekoppla 2
anlita för att utföra viss åtgärd
samh.JFRcohyponymengagera 1
polisen inkopplades på falletfacket är inkopplatinkoppla ngn (på ngt)sedan 1955Subst.:vbid1-193805inkopplande,
vbid2-193805inkoppling