Svensk ordbok 2009, webbversion

inkompeten´t adjektiv, neutr. ~ in·kom·pet·ent●som saknar personliga förut­sättningar för viss upp­gift; i fråga om reella el. formella förut­sättningar admin.psykol.JFRcohyponymobehörig han förklarades inkompetent för tjänsten○äv. om handling e.d.ledningens inkompetenta agerandeinkompetent (för ngt/att+V), inkompetent (att+V)sedan 1716