Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in·karn·er·ar●utgöra inkarnation av
relig.JFRcohyponymförkroppsligacohyponympersonifieracohyponymmaterialisera
hon är oskulden inkarneradinkarnera ngtsedan 1861av lat. incarna´re ’övergå i kött och blod’, till car´o ’kött’; jfr karnation
Subst.:vbid1-193575inkarnerande;
inkarnation