Svensk ordbok 2009, webbversion

inka [iŋ´kaäv.iŋ`ka] substantiv ~n ~s ink·an●med­lem av inka­folket delvis histor.land.yrk.inkariket○i sing. särsk. om den en­väldige härskareninkan störtades av spanjorernasedan 1835av quichua (ett språk i Peru) inka ’herre, härskare’