Svensk ordbok 2009, webbversion
[iŋ´kaäv.iŋ`ka]
substantiv ~n ~s
ink·an●medlem av inkafolket
delvis histor.land.yrk.inkariket○i sing. särsk. om den enväldige härskareninkan störtades av spanjorernasedan 1835av quichua (ett språk i Peru) inka ’herre, härskare’