Svensk ordbok 2009, webbversion
[-tsiati´v]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
initi·at·iv·et●självständigt (och beslutsamt) handlande som syftar till att starta ngn verksamhet
jur.komm.JFRcohyponymtillskyndan
privata initiativ inom vårdsektornhon tog kontakten på eget initiativkonferensen anordnades på initiativ av regeringenhan tog initiativet till en insamlingdet var ingen som vågade ta initiativ och därför skapades inga chanser○äv.övertag
genom större initiativkraft
laget ryckte åt sig initiativetpartiet har initiativet i den politiska debatten(på ngns) initiativ, initiativet (till ngt/att+V/SATS)sedan 1821, äldst i bet. ’förslagsrätt’av fra. initiative med samma betydelse; till initiera