Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|höst·ar●äv. lös förb., sehösta in
(lyckas) få
ofta i stor mängd
ekon.jordbr.han inhöstade en massa pengarinhösta applåder○urspr.bärga
inhösta skördeninhösta ngtsedan ca 1645 i bet. ’bärga (skörd)’; sedan 1854 i bildlig bet.se höst, hösta in
Subst.:vbid1-193463inhöstande,
vbid2-193463inhöstning