Svensk ordbok 2009, webbversion

in`hösta verb ~de ~t in|­höst·ar●äv. lös förb., sehösta in (lyckas) få ofta i stor mängd ekon.jordbr.han inhöstade en massa pengarinhösta applåder○urspr.bärga inhösta skördeninhösta ngtsedan ca 1645 i bet. ’bärga (skörd)’; sedan 1854 i bildlig bet.se höst, hösta in Subst.:vbid1-193463inhöstande, vbid2-193463inhöstning