Svensk ordbok 2009, webbversion

inhibition [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·hib·it·ion·en1beslut i högre juridisk instans att (tills vidare) ställa in verk­ställigheten av ngt som beslutats i lägre instans jur.sedan 16862försvagning av styrkan i en kemisk reaktion kem.sedan 19773under­tryckande av en reflex eller handling med.○äv. psykol.hämning sedan 1932