Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·hib·it·ion·en1beslut i högre juridisk instans att (tills vidare) ställa in verkställigheten av ngt som beslutats i lägre instans
jur.sedan 16862försvagning av styrkan i en kemisk reaktion
kem.sedan 19773undertryckande av en reflex eller handling
med.○äv. psykol.hämning
sedan 1932