Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ingrep ingripit, pres. ingriper
in|grip·er●äv. lös förb., segripa in
aktivt blanda sig in
i händelseförlopp e.d.
komm.JFRcohyponyminskrida
när folkmassan började kasta sten ingrep polisen○äv. fortlöpandeutöva påverkan
konsten måste ingripa i livetingripa (i ngt), ingripa (mot ngn/ngt)sedan 1820Subst.:ingripande;
ingrepp