Svensk ordbok 2009, webbversion

in`gripa verb ingrep ingripit, pres. ingriper in|­grip·er●äv. lös förb., segripa in aktivt blanda sig in i händelse­förlopp e.d. komm.JFRcohyponyminskrida när folk­massan började kasta sten ingrep polisen○äv. fort­löpandeut­öva på­verkan konsten måste ingripa i livetingripa (i ngt), ingripa (mot ngn/ngt)sedan 1820Subst.:ingripande; ingrepp