Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
in`givain`giva
verb ingav, ingett el. ingivit, ingiven ingivna, pres. inger äv. åld. ingiver
in|giv·it1lämna eller sända in
till myndighet e.d.
formelltsamh.inge en skrivelseinge sin avskedsansökaninge ngt (till ngn/ngt)sedan 16402fylla (ngn) med
viss känsla, tanke e.d.
NollJFRcohyponymbibringacohyponymingjuta
talet ingav dem förtröstaninge (ngn) ngtsedan 1525Subst.:vbid1-193281ingivande