Svensk ordbok 2009, webbversion
in
`
fånga
verb
~de ~t
in|fång·ar
●
ofta lös förb., se
fånga
(hinna upp och) ta fast
(förrymd) person, djur e.d.
Noll
infånga mördaren
infånga ngn/ngt (med ngt)
sedan 1863
Subst.:
vbid1-193125
infångande