Svensk ordbok 2009, webbversion
in`frastruktur
substantiv ~en ~er
infra|strukt·ur·en●ekonomiskt bassystem som utgör grunden för ett (industri)lands försörjning
omfattande fasta anläggningar, transportleder, telesystem, utbildningsväsen m.m.
ekon.många av oljeländerna håller på att bygga upp en infrastruktursedan 1958