Svensk ordbok 2009, webbversion

in`flika äv. in`flickain`flicka verb ~de ~t in|­fli(c)k·ar●äv. lös förb., seflika in skjuta in yttrande el. text; ofta som av­brott i samman­hanget komm.”Dessutom är han yngst”, inflikade honinflika ngt/SATS (i ngt)sedan 1708efter ty. einflicken med samma betydelse Subst.:vbid1-192952infli(c)kande, vbid2-192952infli(c)kning