Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
in`flickain`flicka
verb ~de ~t
in|fli(c)k·ar●äv. lös förb., seflika in
skjuta in
yttrande el. text; ofta som avbrott i sammanhanget
komm.”Dessutom är han yngst”, inflikade honinflika ngt/SATS (i ngt)sedan 1708efter ty. einflicken med samma betydelse
Subst.:vbid1-192952infli(c)kande,
vbid2-192952infli(c)kning