Svensk ordbok 2009, webbversion
infinit
[in´-el.-i´t]
adjektiv,
neutr. ~
in·fin·it●som inte ensam kan utgöra predikat i en sats
admin.språkvet.de infinita verbformerna, alltså infinitiv, particip och supinumsedan 1853av lat. infini´tus ’obegränsad; obestämd’; jfr definiera, fin, 1final 1, finit