Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in·fekt·er·ar●ofta perf. part.
åstadkomma infektion hos
med.såret var infekteratmaten och vattnet var infekterade○äv. bildligtgöra olustig och konfliktfylld
stämningen på arbetet var infekteradinfektera ngt (med ngt)sedan 1625av fra. infecter med samma betydelse; till lat. infec´tus ’besmittad’
Subst.:vbid1-192848infekterande,
vbid2-192848infektering;
infektion