Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
in|fart·en●sträcka som utgör övergång från större till mer lokala kommunikationsleder
el. till uppställningsplats e.d.; såväl till lands som till sjöss
sjö.trafik.SYN.synonyminkörsväg
JFRcohyponyminlopp 1
infartsledinfartsväggarageinfartnorra infarten till Stockholminfarten till hamnenen infart (till ngt)sedan 1689