Svensk ordbok 2009, webbversion

in`fart substantiv ~en ~er in|­fart·en●sträcka som ut­gör över­gång från större till mer lokala kommunikations­leder el. till uppställnings­plats e.d.; så­väl till lands som till sjöss sjö.trafik.SYN.synonyminkörsväg JFRcohyponyminlopp 1 infartsledinfartsväggarageinfartnorra infarten till Stock­holminfarten till hamnenen infart (till ngt)sedan 1689