Svensk ordbok 2009, webbversion

infar´kt substantiv ~en ~er infarkt·en●sjuklig vävnadsförändring som orsakas av av­bruten blod­tillförsel särsk. genom blod­propp; spec. om hjärt­infarkt med.hjärninfarkthjärtinfarktefter den an­dra infarkten fick han varva ner○ibl. bildligt om störning el. stopp i ett flödei sammansättn. idéinfarkttrafikinfarktsedan 1834jfr eng. infarct, ty. Infarkt med samma betydelse; modern bildn. till lat. infarci´re ’stoppa till’; jfr fars, färs