Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
infarkt·en●sjuklig vävnadsförändring som orsakas av avbruten blodtillförsel
särsk. genom blodpropp; spec. om hjärtinfarkt
med.hjärninfarkthjärtinfarktefter den andra infarkten fick han varva ner○ibl. bildligt om störning el. stopp i ett flödei sammansättn.
idéinfarkttrafikinfarktsedan 1834jfr eng. infarct, ty. Infarkt med samma betydelse; modern bildn. till lat. infarci´re ’stoppa till’; jfr fars, färs