Svensk ordbok 2009, webbversion
verb inföll infallit infallen infallna, pres. infaller
in|fall·er1ngn gång lös förb., sefalla in 5
tidsmässigt vara förlagd
till viss tidpunkt, viss veckodag e.d.
tid.SYN.synonyminträffa 1
julafton infaller i år på en onsdaginfalla TIDsedan 1619fornsv. infalla ’anfalla’
2äv. lös förb., jfrfalla in 3
skjuta in (yttrande) som kortare bidrag till samtal
ibl. under en paus i ngn annans yttrande
komm.JFRcohyponymavbryta
”Det är självklart”, inföll han irriteratSATS infallasedan 17513äv. lös förb., sefalla in 1
tränga in
spec. om militär styrka e.d.
mil.fienden inföll i landets norra delar○spec. äv. om ljusstrålarljuset infaller snett uppifrånden infallande strålen bryts i linseninfalla ngnstanssedan 1385Klosterläsningfornsv. infalla
Subst.:vbid1-192748infallande;
infall (till 2 + 3)