Svensk ordbok 2009, webbversion
inert
´
adjektiv
,
neutr.
~
in·ert
●
obenägen att ingå kemiska föreningar
kem.
inert kväve
inerta gaser som argon och neon
sedan 1909
av lat.
in
´
ers
’oskicklig; overksam’, till
in-
och
ar
´
s
’konst’