Svensk ordbok 2009, webbversion

individualis´m substantiv ~en in·di·vidu·al·ism·en●å­skådning som betonar den en­skildes rätt gent­emot gruppens krav fil.psykol.MOTSATSantonymkollektivism det konservativa partiet hyllade den nya individualismenden extrema individualism som hyllas i många westernfilmersedan ca 1850