Svensk ordbok 2009, webbversion

indiskretion [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·dis·kret·ion·en●det att handla indiskret komm.JFRcohyponymtaktlöshet ○äv. om en­staka takt­lös handling, av­slöjande e.d.vecko­pressens indiskretioner om kunga­familjens privat­livsedan 1791