Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·dis·kret·ion·en●det att handla indiskret
komm.JFRcohyponymtaktlöshet
○äv. om enstaka taktlös handling, avslöjande e.d.veckopressens indiskretioner om kungafamiljens privatlivsedan 1791