Svensk ordbok 2009, webbversion

indika`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] in·dik·at·or·er●ämne som indirekt på­visar före­komst eller till­stånd av ngt; spec. om ämne som ut­visar surhets­grad af.kem.gasindikatorstrålningsindikatorsyra-basindikator○äv. om vissa mät­instrumentJFRcohyponymdetektor tryckindikator○äv. ut­vidgatom­ständighet som tyder på ngt en indikator på svag ekonomisedan 1840till indicera