Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er [-o´rer]
in·dik·at·or·er●ämne som indirekt påvisar förekomst eller tillstånd
av ngt; spec. om ämne som utvisar surhetsgrad
af.kem.gasindikatorstrålningsindikatorsyra-basindikator○äv. om vissa mätinstrumentJFRcohyponymdetektor
tryckindikator○äv. utvidgatomständighet som tyder på ngt
en indikator på svag ekonomisedan 1840till indicera