Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·dik·at·ion·en●omständighet som tyder på visst förhållande
el. viss förekomst e.d.
af.tydliga indikationerstarka indikationerden minskade köttkonsumtionen var en indikation på att folk hade fått det sämre○äv.förhållande som utgör skäl för viss (medicinsk) åtgärd
sår på tolvfingertarmen är den viktigaste indikationen för medicinenen indikation (på/om ngt/SATS)sedan 1795av lat. indica´tio med samma betydelse; se indicera